hbbloggen

Idag åkte jag med familj-far+jan till stockholm för att fira mig och gammelfarmors boende i sin lägenhet.
Hon har nu bott där i 70 år, helt otroligt, det är inte många människor som ens lever så länge och hon flyttade dit när hon var runt 20år.
Hon är en härlig människa, Vera.
Träffade morfar också, inte varje dag man gör det, mycket trevligt!
När simon tappade ut ringar till ett spel passade morfar på att dra ett Björn Fjellström skämt, han tittade lite finurligt och sa "nu har du ringt för sista gången simon" sedan skrattade han belåtet.

Vi diskuterade mitt gymnasieval också.

Morfar: Ja, så du går i 9:an nu va?
Emelie: Ja, precis
Morfar: Mmmmh.
Emelie: jaaa
Morfar: mm.. vilken linje ska du gå sen då?
Emelie: Media, jag vill bli radiopratare
Morfar: Jaha...varför går du itne något intressant då? Natur eller ngt?
Lite rolig morfar.

Dagens höjdpunkt måste varit när Vera svarade i telefon.

Telefonen ringde och någon räcker henne luren och säger "jag har redan svarat, det är bara att prata".
Vera: nej, det är ingen där
okänd familjemedlem: jo, det är bara att prata
Vera: han måste lagt på.
okänd familjemedlem: pröva att säga hej
Vera: hej
Ett surr hörs i telefonen
Vera: Nej, men är det du Berit?

Ni förstår antagligen inte min humor men det lät ialla fall roligt.

Vad hände mer då?....

Jo vi tittade på bilder från Veras resor till grekland och andra saker hon gjort.
Hon pekade på sina vänner på korten och berättade vad de dog av, ganska sorgligt faktiskt.

Hittade även ett urklipp.
"September månads bästa och medst lovande målare"
Frans fick den lilla utmärkelsen, Frans är en av de män som dött ifrån stackars Vera.
Urklippet inehöll även en bild, ett porträtt han målat, det såg ut som ett fotografi, jag har ett geni i släkten, stolt är jag.

/ emelie lindbom